Det har varit en jobbig höst på flera sätt.
Kan ju börja med att berätta att jag ramlade i trappan på väg in i huset och skadade handen, fick gå med gips i två veckor för de misstänkte att båtbenet gått av. Men som tur var så såg de det efter en tredje röntgen att det inte var det! Men har haft och har fortfarande ont och detta hände 6 september.
Bara några dagar efter så var jag ute och promenerade för att hålla igång trots sjukskrivning och då trampade jag snett och så klart kunde jag inte ta emot med handen så jag skadade både knät och foten.
Ledbandet i foten har gått av och knät vet de inte än vad det är för fel med. Har gjort en magnetröntgen och väntar på svar från den.
Men nu slipper jag gå med kryckor iallafall, i början kunde jag ju bara ha en krycka med pga gipset och att det gjorde alldeles för ont i handen för att kunna hålla i en krycka.
Nu kan jag nästan gå normalt! Ibland kan jag ta några steg som vanligt men efter en stund hugger det till i foten och knät så jag får ont.
Tog sju veckor innan jag ens kunde se några framsteg men nu med hjälp av sjukgymnast och träningsprogram har det hänt saker på bara 2 veckor!
Är sjukskriven fortfarande, men hoppas att jag ska kunna börja jobba 25% nästa vecka.
Saknar den sociala biten och mina jobbarkompisar!
Sedan har det hänt andra jobbiga saker som hela familjen mått dåligt av. Men det har börjat rätta sig till och vi mår bättre.
Nu har jag börjat få energin tillbaka till både träning och vardag. Jag har enorma svackor då jag bara sitter och gråter men försöker att inte stanna i dem för länge. Samtidigt som det är skönt att låta tårarna komma så får det inte bli ett tillstånd som jag inte kan ta mig ur. Jag låter tårarna och ilskan komma och när jag känner att nu var tårarna slut för den här gången så reser jag mig igen.
I helgen när jag sa att jag var ledsen för att jag inte har bättre tålamod, ork och är gladare, sa Fanny till mig:
-Du är så bra som du kan vara!
Hon är klok min dotter för att bara vara 7 år.... Det gav mig styrka till att resa mig.
Vill inte att mina barn ska behöva lida för att jag mår dåligt, men samtidigt vill jag inte dölja mina känslor heller. Vill att mina barn ska veta att det är okej att visa när man är ledsen, arg eller orolig, det är lika viktigt som att kunna visa när man är glad och lycklig!
Men som sagt det har varit en jobbig höst och ingen träning.
Så de 15 kilona jag gick ner första halvåret kom tillbaka på 2 månadet och sitter där och hånskrattar åt mig!
Men det klart ligger man bara på soffan och äter choklad och dricker dricka och spelar Wordfeud och tycker synd om sig själv får man skylla sig själv också!
Så nu när jag inte kan gå på pass på gymmet har gymmet fått flytta hem till mig. Inte billigt men jag ser det som en investering i min hälsa.
Här är mitt hemma gym.
Ni skulle se vilka blåmärken jag fått av rockringen!!!!
Syns inte så bra på bilden men.. Nu fick ni se hur fet jag är med! ;-) Ser ju höggravid ut!!! Men nä det är bara fett!
Skämt o sido så tycker jag faktiskt att det var roligt med rockringen!
Jag har inte ätit godis eller druckit dricka på snart 3 veckor...mitt nya godis är smoothie. Mixar fil, blåbär och banan och sedan dricker jag det. Barnen älskar det med! De tycker det är det bästa mellanmålet, det är det enda de vill ha efter skolan och dagis. De frågar inte alls ofta efter godis, fast det har de väl aldrig gjort i och för sig.....mamma har ju stoppat i sig allt!
Blev ett långt inlägg detta, hoppas ni orkar läsa!Nu ska jag ta en dusch efter morgonens träningspass som var en 30 minuters promenad, styrka för axlar, armar och rygg plus 15 minuter med rockringen.
Ha det bra!
kram
